The Countdown Has Begun!

Being as I am (temporarily!) in a position to work only on things I find truly exciting, important and fun, it feels a little conceited to say I love one of my jobs more than the others. But it’s hard to hide – radio has a special place in my heart. It is now exactly five days, a mere 120 hours, to the premiere of Jättestora frågor med Johanna Koljonen i P3 – a monster of a name for a monster of a show. I’d link to a web site but we’re still working on it.

Together with my genius colleagues from P3 Kultur – Sara Lundin, Tommie Jönsson, Roger Wilson, Teresa Axner, Sonja Schwarzenberger – we’ve set out to mine for a new kind of radio gold. Jättestora frågor (“Huge Questions”) is a serious and intelligent radio proramme about some of the most pressing issues of our time. It is also on P3, so we’re still totally breaking for a pop song every five minutes.

Starting on June 14th, we’ll be on Tuesday – Friday 10.02-12.00. The topics for the first three weeks are WAR, MONARCHY and LOVE; during our ten-week season we’ll also take a serious look at stuff like CAPITALISM and CHINA and DEATH. We’ve finished the first few episodes and we’re pretty psyched; it sounds a little bit like P3 Kultur, but even more it sounds like nothing we’ve ever heard before. Does that mean it’ll work in a morning slot during vacation season? Your guess is as good as mine.

That said, I’d like to remind you that out of the 121 episodes we made of P3 Kultur, 81 are still available as podcasts. I have never been prouder of anything I’ve done in my entire life than I was, and am, of what we did on that programme. There is no reason to make a programme stupid just because the target audience is under 35 (hello, so are most of us) and P3 has really raised the bar on its culture and political coverage in the last few years. We helped make that come true.

I don’t think we’ve told anyone before, but we always wanted every show to make the listener laugh out loud. Yet making space for the serious and personal was equally important, and we received tweets and letters, so many… ten? Twelve? Twenty? from people, men and women, who wrote to say they had cried when they listened. I keep some them in a special folder marked “this is why”.

On P3 Kultur, we tried to look at culture as something that helps us make sense of our lives and construct our identities – not as something externally important, but as something that is intrinsically about you, about me. On Jättestora frågor we are trying to do the same thing with all of the huge questions. They’re not too big for us to understand. They’re not somebody else’s problem. They’re our lives, and that is just as empowering as it can be scary.

3 Comments

Filed under Uncategorized

3 responses to “The Countdown Has Begun!

  1. Kristoffer

    Du har många gånger kokketerat över hur annorlunda du kände dig på herrskapets skolor i England. Nu har du själv “böjt dig för skattesubventionerad städhjälp”, jag får kväljningar. Feminist? Javisst!

  2. Av vilken anledning ska Johanna känna sig böjd? Har du frågat snickaren vem som snickrar hemma hos honom? Har du frågat bagaren vem som bakar hans bröd? Antagligen inte, men just att betala för en städerska verkar vara lika fasansfullt som att få en geting i ölen och råka svälja den! Fattar du hur värdefullt det är att vara städerska? Fattar du hur svårt det är för någon med ett “konstigt” efternamn och inte ha en ååååång tjusig utbildning med svenska stämplar, att få ett “vitt” arbete i deta vackra avlånga land? Att inte ha kontakter som byggts upp under decennier? Antagligen inte, för om du hade haft den minsta aning om hur det, är att inte vara född i Sverige så ska du bara ta en bok, slå upp den och luta dig tillbaka. Läs och glöm allt som du någonsin lärt dig, om det nu är nåt att ha…

    • Kristoffer

      Ramona: Att jämföra en snickare med städare är att blanda äpplen och päron. Det förra yrket förutsätter 3 års utbildning på lämplig yrkesförberedande gymnasieskola varpå du sannolikt arbetar som lärling ett par år innan epitet känns helt ok i min mun. Städare förutsätter ingen utbildning och troligen behärskar du jobbet efter en avsevärt kortare tid. Hantverksarbete förutsätter helt enkelt en fackkunskap och kan inte utföras av vem som helst. Det är fakta. Bagaren är inte skattesubventionerad så denne kan vi lämna därhän.

      Min indignation mot Johanna och hennes gelikar är att mina skattepengar går till ett arbete hon kan utföra själv. Att Johanna är priviligierad och har ett intressant och spännande jobb blablabla och därmed kan lejja bort städningen är en annan femma. Men förklara för mig varför jag ska subventionera detta? Och snälla kom inte med något argument om att det har skapat arbetstillfällen, vi vet alla att dessa pengar skulle kunna användas bättre inom vård, skola och omsorg.

      Den dagen de människorna som verkligen behöver städhjälp (t ex personen med konstigt efternamn du nämner) också har råd att utnyttja den då är jag den förste att öppna min egen börs!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s